Jag tror att jag har funnit ett klokt sätt att beskriva flöden, ständiga förbättringar och slöseri – genom att introducera lean i den organisation som vi själva kan påverka allra mest. Vårt hem. Att tillämpa leanfilosofin och förhållningssättet i hemmet har ofta en fantastisk förändringskraft. Att förklara lean utifrån hemmets alla flöden är engagerande och enkelt. För visst har alla hem en gemensam nämnare – upplevd eller verklig brist på tid, pengar och den ändliga resurs som vår miljö utgör. Här bidrar lean med en lösning, skriver Eva Jarlsdotter, författare till boken ”Från Frustration till Flow med lean@home”.

Eva Jarlsdotter författare och social entreprenör. Foto: Pamela Hanne

Vår familj stod inför en svår utmaning för några år sedan. Jag hade sagt upp mig från min roll som Vice President inom telecom för att avsluta en ungdomstrilogi som jag skrivit på i nästan ett decennium. Beslutet innebar att vi mer än halverade vår gemensamma inkomst över en natt. Vårt hem var kärleksfullt men kaotiskt, vi hade noll koll och var mycket reaktiva. Vi var mästare i att improvisera för att inte våra tre barn och andra skulle drabbas av vår oförmåga att organisera vår vardag. Vår son hade just börjat förskolan och storasystrarna gick sista terminen på förskolan och i första klass. Jag var oändligt sliten och varje mattkant kändes som Himalayas topp. När jag som mest kämpade för att återerövra vardagen så blev det så tydligt för mig hur alltför många gjorde allt för att försöka fly den.

Som en ren överlevnadsinstinkt började vi införa lean hemma, till en början helt omedvetet. Men efter en tid såg vi mönstret, likt trådarna i en väv som sakta växer fram. Både jag och min man hade positiv erfarenhet av att jobba med lean inom näringslivet respektive vården och började under försommaren 2011, när det var som mest hektiskt, att systematiskt använda oss av filosofin och verktygen hemma. Vi märkte redan efter nio månader att resultaten var hisnande och häpnadsväckande – trots att resan bara hade börjat.

När jag efter en del research såg att ingen skrivit om lean@home, varken på svenska eller engelska, bestämde jag mig för att ta ett sjumilakliv utanför komfortzonen och skriva en bok. Det var inte något lätt beslut, då jag kände att jag var tvungen att exemplifiera och exponera en del pinsamheter från vår egen vardag – men jag tänkte på Astrid Lindgrens citat i Bröderna Lejonhjärta att om man inte vågar så är man en liten lort. Så jag skrev och publicerade år 2013 boken ’Från Frustration till Flow med lean@home på engelska och svenska. Den har fått mycket publicitet och den första frågan jag fick av en journalist var.

”Vem i familjen har du sagt upp då”?

Den frågan säger ganska mycket om vad många har för associationer till lean idag.

Trassliga trådnystan
Idag föreläser jag en hel del och får faktiskt feedback i princip varje dag av läsare. Så nu vågar jag säga att lean@home fungerar för de flesta och att det samtidigt fungerar som en inspirerande introduktion till lean metoden. Även i hemmet handlar lean om att först och främst arbeta med flöden. Ni har säkert hört Sakichi Toyodas trådmetafor för att beskriva vad ett flöde är – allt det som utspelas från det att ett behov uppstår tills det är tillgodosett, att man metaforiskt kan se flödet som en tråd, med en början och ett slut.

Jag brukar be alla att fundera lite över vilka flöden de ser i sitt hem, följa tråden. Då blir det tydligt att hemmet är som en gigantisk behovsfabrik, eller trassligt trådnystan … hungriga magar som behöver mättas, smutsiga strumpor som behöver tvättas, småbarnsföräldrars desperata behov av en hel natts sömn, barn som behöver trygghet, elever som behöver hjälp med läxor, tulpaner som behöver räddas undan ondsinta rådjur, räkningar som måste betalas, fönster putsas, papper till skolan som måste fyllas i, alla möjliga och omöjliga val om allt från elbolag till försäkringar, slimmade arbetsplatser som kräver kvälls-, natt- och helgskift hemma, behov av att ständigt bygga självkänslan och sist men inte minst – allas vårt behov av självförverkligande – att utvecklas som person och få möjlighet att blomma. Listan kan göras oändlig.

För även om alla hem har sina unika utmaningar så är det ändå gemensamt att alla hem är överfyllda av behov kombinerade med en upplevd eller reell brist på resurser… tid… pengar… ork. Och självklart den ändliga resursen som vår miljö utgör.

Ofta är det just den bristen – upplevd eller verklig – som gör oss helt slut. Som får oss att känna oss otillräckliga, frustrerade, som skapar skuldkänslor. Som gör oss sjuka. Både på jobbet och hemma.

Möjlighet i förklädnad
Genom att börja tillämpa Kaizen (ständiga förbättringar) i vardagen och sluta se problem som enbart negativt, utan som en möjlighet i förklädnad, berättar många att de får en mindre dömande och mer accepterande förhållningssätt. Istället för att stressa och pressa fram lösningar på symptom hittar man grundorsaken och skapar hållbara förbättringar och skapar förutsättningar för att få vardagen att flyta och att till och med uppnå känslan av flow då och då.

Först tyckte jag att det var oerhört genant att berätta om det slöseri, som vi insåg att vi höll på med hemma, som vi faktiskt inte var medvetna om förrän vi började titta på muda, på ett systematiskt sätt. Det var alltfrån sex timmar letande efter försvunna saker till en miljon kronor i överpris i boendekostnad till ett ekologiskt fotavtryck som var svindlande. Men det finns mycket att göra i de flesta hem för att reducera slöseriet.

De andra grundpelarna i lean såsom Hansei (reflektion), Kanban (visuell planering) 5S ( sortera och rensa ut, strukturera, städa och göra rent, standardisera och skapa en vana) är också viktiga verktyg i hemmet. Den visuella planeringstavlan skapar förutsägbarhet, förväntan och delaktighet.

En gång i tiden började Sakichi Toyoda att förenkla för sin mamma och grannkvinnorna som vävde i hemmen, så på nåt sätt tycker jag att cirkeln är sluten när vi nu för tillbaka lean till hemmen.

Eva Jarlsdotter, författare till boken Från Frustration till Flow med lean@home,
föreläsare och social entreprenör.